Avenyn 1994

Agneta Bogestad, Göteborg

agneta@bogestad.net

 

Nedanstående artikel publicerades på Göteborgs-Posten Debatt 29 november 1994. Se original längre ner på sidan.

 

I dag diskuterar byggnadsnämnden i Göteborg ett nytt planförslag för Avenyn. Det presenterades i våras och gick ut på att förse många hus med glasverandor. Det "erbjudande" om tillfälliga femårsverandor man idag ger restaurangägarna är precis lika befängt som när man tog bort alla förträdgårdar bara för att vissa av dem hindrade tillgängligheten vid skyltfönstren, skriver Agneta Bogestad i den här debattartikeln.

 

Slopa åretruntverandorna

 

 

Bygglovplikt för uteserveringar som har höga avgränsningar och tak infördes i Göteborg 1993. Bygglovsansökningarna hopade sig och stadsbyggnadskontoret kom därför våren 1994 med ett nytt planförslag för Avenyn. Det går ut på att förse i stort sett vartenda hus med glasverandor i stil med Rubinens (uppförd 1982 på dispens från dåvarande lagstiftning). Men det "erbjudande" om tillfälliga femårsverandor som man i dag ger restaurangägarna är pricis lika befängt som när man tog bort alla förträdgårdar bara för att vissa av dem hindrde tillgängligheten vid skyltfönstren.

 

Planförslaget har varit ute på remiss i två omgångar. Länsstyrelsen påpekade genast att tillfällig användning av gatumark som redan ställt i ordning och tagits i anspråk för sitt ändamål inte har stöd i plan- och bygglagen och kommer att upphävas om någon överklagar planen. Därför kallas planförslaget numera för program. För en utomstående verkar detta regelvidrigt. Alla regeländringar börjar emellertid med ett regelbrott. Avenyns utveckling är ett strålande exempel på detta. Låt oss ta det från början.

 

Stadsplanetävling

 

Kungsportsavenyn tillkom efter en stadsplanetävling 1862. Gatan var ämnad som ren bostadsgata med högborgerliga bostäder, i huvudsak hyresfastigheter. Till fastigheterna hörde privata trädgårdar framför husen, så kallad förgårdsmark. Men under 1900-talet förändrades gatans karaktär till affärs- och nöjesstråk. Enskilda fastighetsägare började göra fasadernas butiksentréer och skyltfönster mera tillgängliga genom att riva staketen och stensätta förgårdsmarken. Helhetsintrycket blev på det sättet splittrat i strid med tanken bakom stadsplanen.

 

I början av 1930-talet diskuterades för första gången frågan om att överföra förgårdarna till gatumark. Men staden ansåg sig inte har råd att lösa in marken.

I stället skärptes reglerna 1938, när man bestämde att förgårdarna skulle inhägnas och planteras. Fastighetsägarna kunde dock få dispens från planteringsbestämmelsen under förutsättning att marken överläts till staden utan ersättning och att stensättningen med smågatsten bekostades av fastighetsägaren. Smart va?

 

I slutet av 1960-talet hade två tredjedelar av förgårdarna på detta sätt övelåtits och man beslutade att samtliga förgårdar utmed Avenyn - utom vid de två nordligaste kvarteren - skulle överföras till gatumark. Samtliga fastighetsägare fick betala för ny markbeläggning eftersom staden ansåg att Avenyn genomgick en standardhöjning när gatsten ersattes med betongplattor.

 

Enligt avtalen, som träffades med fastighetsägarna under åren 1943-1970, skall staden bekosta underhållet medan renhållning, inklusive snöröjning, åvilar

fastighetsägaren. Fastighetsägaren får disponera erforderlig del av det överlåtna området för att på egen bekostnad anordna trottoarservering med mera.

 

Förträdgårdarna återskapas

 

I samband med ett formgivningsuppdrag för parkförvaltningen fick jag anledning att mera ingående betrakta Avenyn. De slog mig då att restaurangägarna omedvetet håller på att återskapa de gamla förträdgårdarna. Man sätter ut möbler och pyntar med växtlighet och belysning, och inhägnadernas gränser sammanfaller ofta naturligt med de forna förgårdsgränserna. Problemet är att det sällan blir vackert

 

Våren 1992 försökte stadsbyggnadskontoret därför utarbeta riktlinjer för uteserveringar. För kontoret blev detta emellertid en omöjlig uppgift. Man hade nämligen nyss placerat ut gatumöbler ovärdiga stadens paradgata och utan hänsyn till husens karaktär, entréer och gamla förgårdsgränser. Man kom i konflikt med sitt eget agerande.

 

I dag förefaller det märkligt att man tog bort förträdgårdarna just när de höll på att förändras från privata trädgårdar till restaurangträdgårdar. I Engelska kvarteret stod en förträdgård (vid Mc Donalds) kvar in i det sista som en grön yta mitt i flanörstråket. Här kunde man promenera alldeles intill husfasaden och titta in i skyltfönstren - precis som på vissa sträckor på Linnégatan, där förträdgårdarna står kvar i dag förmodligen tack vare att de där fyller funktionen att utjämna nivåskillnaden mellan husen och gatan.

 

Permanenta restaurangträdgårdar med balustrader och gjutjärnsstaket på låg stenfot kan återskapas framför Avenyns gamla hus. Husens balkongräcken visar tydligast vilken typ av inhägnad som passar passar bäst. Gräsmattor är inte möjliga eller ens önskvärda. I stället bör restaurangträdgårdarna beläggas med natursten och pyntas med vintergröna växter och små träd. På sommaren behöver man då bara flytta ut bord och stolar och sätta upp markiser och parasoller.

 

Bättre än verandor

 

I ett yttrande över stadsbyggnadskontorets förslag anser Centrum för byggnadskultur att om verandor överhuvudtaget skall få byggas på Avenyn, bör de bedömas var för sig. Och museinämnden skriver att uteserveringar generellt sett är bättre än verandor samt att delar av förslaget innebär en kraftig förvanskning av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen längs Avenyn. Natur- och kulturskyddsrådets formulering, "även om man inte kan återställa de tidigare förträdgårdarna bör området ges liknande kvaliteter", gläder mig speciellt, eftersom jag förde fram sådana förslag sommaren 1992.

 

Eftersom museinämnden krävt att verandor inte skall byggas i anslutning till kulturhistoriskt värdefulla byggnader, så kommer - om jag förstått saken rätt -

verandor att byggas i anslutning till de senare byggda husen. Tar man också hänsyn till den åsikt förvaltningsbolaget Westpartner framför, att värdet på några senare byggda hus med intakta fasader minskar om verandor byggs, innebär det att endast fula hus får verandor. Dessa kommer då att skjuta ut i flanörstråket och skymma de fina fasaderna. På Avenyn bör i stället de vackraste husen få dominera. Det skulle gagna hela gatan.

 

Som förespråkare för kvalitet och långsiktighet protesterar jag mot att programmet uppmuntrar tillfälliga utbyggnader. Jag vill inte se Avenyn som en ständig byggarbetsplats bara för att Rubinen en gång fick dispens. Däremot skulle jag jag vilja återställa många av Avenyns fasader. I de fall detta inte låter sig göra kan restaurangägarna med fördel bygga öppningsbara glasväggar.

 

Alltså: Glöm bubbliga åretruntverandor på Avenyn. Satsa på permanenta restaurangträdgårdar!

 

Agneta Bogestad

 

 

Bildtext: Trädgårdar istället för verandor. Artikelförfattaren anser att alla året runt verandor på Avenyn skall ersättas med permanenta restaurangträdgårdar.